Idag är en sådan dag då sorgen sökt sig upp till ytan igen. Tårarna rinner hela tiden och det värker i hjärtat. Jag saknar mina vänner så otroligt mycket och jag längtar så efter dom.
Varför var de tvungna att gå båda två samtidigt? Det är så orättvist. Hade vi verkligen inte förtjänat något bättre än så? Vi som lidit så redan. Sorgen gör en arg och orkeslös.
Förstår hur det känns <3 Saknar fortfarande Aramis så otroligt mycket. Snart är det två år sedan.
SvaraRaderaSorg är något man alltid bär med sig, ett tomrum inom en men med tiden så går det att leva vidare ändå. Saknaden och längtan stannar nog där för alltid.
Raderadet blir en saknad men också fina minnen.
SvaraRaderaVisst blir det så. Nu blev det bara för mycket på samma gång och i och med att bådas bortgång var resultat av svåra sjukdomar så blev det väldigt mycket att hantera. Så de fina minnen tar lite tid på sig att återvända, först måste jag bearbeta allt det svåra.
Radera