De vackraste av Karin Slaughter

Karin Slaugther, De vackraste

Handling:
Alla har hemligheter. Vissa är bara mer brutala än andra.

Hennes man blir kallblodigt mördad.
Hennes syster är spårlöst försvunnen.

När Claire börjar nysta i det förflutna förstår hon att livet hon levt aldrig varit på riktigt, och att hennes man inte var den hon trodde. Snart inser hon att sanningen är grymmare än hon någonsin kunnat föreställa sig.

Vad jag tyckte:
Jag var helt säker på att De vackraste skulle vara en del i författarens serie om Will Trent. Men det visade sig att De vackraste var en helt fristående bok och där Will Trent inte alls är på överhuvudtaget.... Så förvirrande det kan bli ibland.  Och jag måste faktiskt erkänna att jag såhär ett par veckor efter läsningen har svårt att minnas vad boken handlade om. Jag är inte så säker på att det är boken i sig som det är fel på utan på att jag har lite dåligt minne nuförtiden. För jag minns ju att den var bra.

Precis som Slaughters bok De fångade är De vackraste en mörk och rå skildring av fruktansvärda händelser. Där hemligheterna som kommer fram i ljuset är av de mest otäcka jag läst om på väldigt länge. Möjligen finns det en förklaring till varför jag inte minns boken helt här också. För i långa stycken så är det väldigt detaljerat beskrivet råa övergrepp och tortyr. Jag är en mörkerälskande läsare som inte väjer för råa eller otäcka böcker. Men jag vill ändå att det ska finnas en balans, en slags gräns för hur detaljerat det får lov att bli utan att det bara blir effektsökerier och makabert. Hellre låta vissa bitar bara anas eller förtydligas genom en snygg formulering eller liknande. I De vackraste upplever jag ett ständigt illamående och där jag märker att jag börjar skumma texten för att det blir för mycket. Möjligen är jag numera en lite mer känslig läsare som börjar värja mig mot alltför mycket mörker. Men pga detta så tappar De vackraste mycket av den där nervpirrande andlösa läsningen just för att jag orkar inte med allt det räliga och råa. Jag upplever helt enkelt att Karin Slaughter går lite för långt bortom den där gränsen som jag tycks behövs för att balanser det råa och otäcka på ett snyggt sätt.

Intrigen som sådan löper på fint utan några större logiska hål vad jag kan se och författaren är otroligt skicklig på att skapa ett driv som gör att man bara vill läsa lite till. Karaktärerna känns trovärdiga om än något väl polerade på något sätt. Lite överdrivna i sina agerande och hur de fattar sina beslut. Men de funkar ändå någotsånär bra.  Karin Slaughter är utan tvekan en skicklig författare som behärskar konsten att skapa isande psykologiska thriller som får en att hålla andan och tända lampan. Så jag kommer läsa mer av henne, det var bara det att just denna sortens vidrigheter var bara för mycket för mig just nu.

Betyg: 3+/5
Boken kommer från: Biblioteket
Andra som skrivit om boken: Boklysten, Vargnatts bokhylla, Maddes bokgodis och Mysterierna