Hälsning från de döda av Stuart MacBride

Stuart MacBride, Hälsning från de döda   

Översättare:Mia Kjellsdotter Karlsson

Handling:
Medierna kallar honom ”Födelsedagsfiraren”. Han har kidnappat flickor i många år – alltid när de ska fylla tretton. Därefter skickar han födelsedagskort till deras familjer som visar hur han långsamt torterar flickorna till döds.

För fem år sedan försvann kriminalinspektör Ash Hendersons dotter Rebecca. Ett år senare kom det första kortet. Men Ash har alltid hållit det för sig själv. För om sanningen kommer fram lyfts han bort från utredningen, och då kan han inte ge Rebeccas mördare det helvete han förtjänar ...

Vad jag tyckte:
En hälsning från de döda kräver en läsare med tåliga nerver och en stabil mage. MacBride väjer inte för det råa och skitiga, här finns många otäcka detaljer och scener som är grymt räliga. Dock så lyckas han enligt mig för det allra mesta hålla sig på rätt sida gränsen. Den där gränsen som när man kliver över den leder till effektsökeri och ett grottande i just det räliga. MacBride lyckas dock väl med att visa upp tillräckligt mycket för att man ska bli lätt illamående men ändå hålla tillbaka så pass mycket att man faktiskt orkar med att läsa vidare.

Dessutom skulle i alla fall jag vilja säga, på tal om de där stereotyperna som skrevs om förra helgen i jerkan, att Ash Hendersson på många sätt är en klassisk polis men där MacBride tagit de typiska dragen så som skild, alkoholproblem, bitterheten och förvridit dom till något helt eget. Ash Henderson är inte en karaktär som är lätt att tycka om men han växer ändå under läsningens gång. Och efter en tid så märker jag att jag skiftat sida, från att stå vid sidan och förfasas över hans beteende och våldsamhet så har jag glidit över till att stå vid hans sida och heja på! Nej Ash Henderson har problem med humöret och han tvekar inte att gå över gränsen men han har ändå ett rättvist tänkande. Hans förmåga att både hamna i slagsmål samt att söka upp slagsmål hänger ofta samman med att han försöker skydda någon som står honom nära eller någon som inte kan skydda sig själv. Han har inte problem med alkohol för han dricker inte sprit men däremot så har han problem med smärtstillande pga den reumatism som plågar honom. Han är förvisso skild men är ändå inte direkt bitter över det utan verkar vara ok med det. Ash är en skitstövel samtidigt som han är en korrupt snut men på något sätt så gillar jag honom ändå.

Dessutom så har vi även Alice MacDonald, doktorn som ska hjälpa Ash att finna födelsdagsfiraren genom psykologi och beteendevetenskap. Men Alice är en minst sagt egen och väldigt speciell men det är intressant att se vilken stark position hon får i slutet på boken. Jag gillar henne skarpt.

Måhända går det lite väl fort framemot slutet och kanske skulle det ha varit skönt om författaren dragit ned en aningen på tempot. Det blir helt enkelt lite för många sidospår och vissa tycker jag nog författaren kunde lämna utanför. Men det är ok ändå, för jag gillar verkligen detta.

En hälsning från de döda är en mörk skildring från Skottland där det är skuggornas baksidor som visas upp.  Med ett knivskarpt språk, vassa dialoger och ruggigt skickliga karaktärsskildringar blir Hälsning från de döda en gastkramande läsning. MacBride är skickligt på att hålla drivet igång så att man andlöst måste läsa vidare.  Dessutom så är MacBrides språk rätt eget, dels så skrivs läten ut som tex mmnggf ( när en person försöker prata genom silvertejp...) dessutom så är Alice rätt egen och svävar lätt iväg och dialogerna mellan henne och Ash kan verkligen sväva iväg helt. Men efter ett tag kommer man in i detta för det passar på något sätt in i själva berättelsen.

Betyg: 4/5
Boken kommer från: Rec-ex från Harper Collins, Tusen tack!
Andra som skrivit om boken: Mysterierna, Bokraden, Bokföring enligt Monika