Handling:
När två pojkar försvinner under mystiska omständigheter sprids skräck i engelska North Yorkshire. Senare hittas spår av blod i en övergiven hangar och en husvagn som tillhör en av ungdomarna bränns ner. Kommissarie Banks och hans team står till en början oförstående. Tills en dramatisk bilolycka inträffar och en fruktansvärd historia rullas upp.
Spåren leder till traktens slakterier … och utredningen tar en helt ny vändning. Alan Banks och hans kollegor för en ojämn kamp mot klockan och situationen blir alltmer hotfull. Sakta går det upp för Banks att han själv står på tur att drabbas av det grymmaste öde.
(Text ifrån Forum förlags sida)
Vad jag tyckte:
Jag upplevde i Peter Robinsons föregående bok om Alan Banks att författaren tappat lite av geisten och jag tyckte att det hela inte blev riktigt så bra som det brukar vara. Men i Själens dunkla rum så tycker jag ändå att Robinson hämtat sig en hel del och han serverar en stabil historia med väl genomtänkt intrig och med levande personporträtt. Det jag gillar riktigt mycket är att både Annie Cabot och Winsome Jackson får ett större utrymme i denna boken än vad de haft i tidigare böcker. Det uppskattar jag verkligen för det gör att serien får ett nytt liv genom dessa nya rösterna. Och som vanligt så är det brittiska hedlandskapet där och tillför en massa trevligheter, gillar verkligen Robinson skicklighet i att skriva fram detta landskap så väl så att det känns som om man är där.
Själv mordgåtan och de omkringliggande historierna är väl genomarbetade och skickligt konstruerade. Lagom med spänning men så som det ska vara i en brittisk deckare så är tempot lite långsammare. Det är genom pusslandet, pratande, tedrickandet och pubbesöken som man hittar lösningen, inte genom skottlossning, biljakter och vansinniga påhitt om att förfölja någon mitt i natten!
Så om jag efter föregående boken Revolutionens barn var tveksam att läsa vidare så är jag nu återigen tillbaka i Robinsons värld!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar