Vassa föremål av Gillian Flynn

Gillian Flynn, Vassa föremål
Rec-ex ifrån Modernista förlag, i form av en e-bok.
Tusen tack!

Handling:

På sin chefs begäran beger sig Chicagojournalisten Camille Preaker till sin hemstad Wind Gap i Missouri, för att rapportera om fallet Natalie Wood, en tioårig flicka som är spårlöst försvunnen. Året innan kidnappades nioåriga Ann Nash under liknande omständigheter och hittades kort därefter mördad.

Camille har inte satt sin fot i hemstaden på åtta år och bävar inför att återse sin mor Adora. Relationen har alltid varit ansträngd och Camille inser snart att ingenting har förän­drats; Adora håller henne på avstånd så som hon alltid gjort, samtidigt som hon verkar närmast besatt av att ta hand om Camilles tretton­åriga halvsyster Amma, en bedårande men också manipulativ flicka som på ett märk­ligt sätt håller hela den lilla staden i sitt grepp.

Camille börjar intervjua de försvunna flickornas anhöriga, men i takt med att pussel­bitarna faller på plats tycks sökandet efter sanningen på ett oroväckande sätt leda henne tillbaka till den egna familjen, till ett sårigt förflutet som nu till slut hunnit ikapp henne.

Vad jag tyckte:
 Detta är den andra boken jag läser av Flynn, den första var Gone Girl men Gillian Flynn räknas redan som en älsklingsfavorit. Hennes mörka, destruktiva och råa berättelser med sina trasiga och skeva karaktärer tillsammans med den täta och intensiva spänningen som sakta kryper in under skinnet på dig. Jag var väldigt förtjust i Gone Girl, mer än vad många andra var möjligen men Vassa föremål seglar med lätthet förbi den boken. Camille är en sådan karaktär som på något sätt kryper tättintill en, en person som man bryr sig om och som man vill att allt ska gå bra för. Men så enkelt är aldrig livet och det är en svindlande resa vi beger oss ut på tillsammans med Camille.

Den där instängda känslan i den lilla staden, de försvunna små flickorna, de märkliga invånarna och Camilles egna mor skapar tillsammans en ohyggligt mörkt och rå berättelse om svek, skuld, destruktivt beteende och lögner. Camilles lillasyster Amma är nog en av de otäckaste karaktärerna jag möt på länge, jag blir uppriktigt rädd för henne och mår illa av hennes beteende.  Samtidigt så finns det en enkel och självklar feminism i Flynns böcker där människor är människor oavsett vilket kön de råkar ha, men den är smidigt invävt i texten och blir aldrig påstridig utan den är bara självklar på något sätt.

Jag älskar också Gillian Flynns exakta och välformulerade språk, det är behagligt att läsa samtidigt som det bjuder på en uppfriskande lekfullhet med orden. För trots mörkret och det råa så finns det en svart humor i denna bok, en tragikomisk humor med bitsk underton. Men som sådan är den ändå välbehövlig och ger lite lättnad åt historiens mörker.

Så nu ska jag ta och ge mig på Mörka Platser som ligger i min läshög och väntar på sin tur! Sedan hoppas jag att tomten kommer med hennes allra senaste!