Handling:
De döda är begravda, men ondskan är inte glömd...
Varje jul under tio år hittas en ung kvinnas kropp i Edinburgh. Mördarens tillvägagångssätt är identiskt från jul till jul: De döda kvinnorna placeras ut i olika vattendrag, nakna, noggrant rengjorda och med ett rakt snitt över halsen. Tio år, tio kvinnor.
Det sista offret, Kirsty Summers, var den dåvarande kriminalassistenten Tony McLeans fästmö. Men detta år, 1999, begick julmördaren ett misstag; i källaren under ett antikvariat fann McLean den makabra tortyrkammare där kvinnorna bragts om livet och kunde till sist sätta stopp för Donald Andersons blodiga framfart.
Tio år senare blir Anderson mördad i fängelset. Men när julen börjar närma sig hittas ännu ett kvinnolik och mordet bär alla julmördarens kännetecken. McLean är övertygad om att han har att göra med en copycat-mördare, men kan samtidigt inte värja sig för den oundvikliga frågan: Satte han dit fel man?
Motvilligt måste McLean återvända till sitt livs mest plågsamma fall och försöka få klarhet i vad han missat tio år tidigare.
Jag blev väldigt förtjust i Oswalds första bok om kriminalkommissarie McLean där jag faktiskt tyckte riktigt mycket om att Oswald vävde in det övernaturliga i sin deckare. Även här finns det övernaturliga med men är något nedtonat. Jag såg framemot att få återse McLean och hans kollegor men jag blev faktiskt en aningen besviken på Själarnas bok.
Det är en ruggig berättelse med mörka undertoner och en svag antydan om något bortom verkligheten. Men jag saknar djupet och nerven ifrån första boken, här känns karaktärerna trötta och livlösa på ett märkligt sätt. Jag saknar drivet och den torra humorn som fanns i första boken. Men ändå så finns där mycket som tilltalar mig och som gör att även Själarnas bok blir en riktigt trivsam upplevelse. Även om drivet och nerven är mer nedtonad i Själarnas bok så är det som finns kvar tillräckligt för att skapa en ruggig och tätt historia som bjuder på en hel del spänning och intressanta vändningar. Den karga skotska miljön och detaljerna ifrån staden Edinburgh är också riktigt välgjorda och gör läsningen än mer trivsam.
Jag tycker också mycket om legenden som kretsar kring Själarnas bok, det tillför något nytt och annorlunda till deckarhistorien. Sedan tycker jag också om att vi får veta mer om McLean och hans förflutna, ett förflutet som är minst sagt mörkt och obehagligt. Så Själarnas bok får ett bra betyg men inte lika bra som första boken Flickoffret. Men jag rekommenderar den ändå varmt om man är sugen på en riktigt välskriven, mörk och skrämmande deckare som bjuder på finstämda miljöer och intressanta karaktärer. Nu ser jag framemot att del tre i serien som ska komma i mars nästa år. För författaren slutar ju Själarnas bok med en rejäl cliffhanger som gör en riktigt nyfiken på fortsättningen!
Själarnas bok utspelar sig i juletider så det passar ypperligt väl att läsa den tillsammans med glöggen och pepparkakorna!
Jag blev också lite besviken på den här boken. Mest av allt saknade jag humorn, utan den så blev detta som vilken bok som helst.
SvaraRaderaJavisst var det så, humorn saknades och det där lilla extra som var så starkt i ettan. Nu hoppas jag att trean är lika bra som ettan.
Radera