Maria Isacsson, Ensamfararen
Handling:
Valdemars och Sagas vägar korsas – vid första anblicken ett obetydligt möte. Han snubblar på en stig i Observatoriehöjden i Vasastan och hon räcker den äldre mannen en hjälpande hand. Strax därefter blir Sagas pappa oväntat sjuk. Det står snart klart att pappans sjukdom inte kan förklaras med naturliga orsaker. Samtidigt drabbas ytterligare personer i Sagas närhet av sjukdom och dödsfall under oklara omständigheter.
Händelserna skrämmer och väcker frågor: Hur väl känner Saga egentligen människorna i sin närhet? Vem är det som tar sig in i hennes lägenhet när hon inte är hemma? Och vem är mannen som ger sig ut ensam i sin båt sent om kvällar och nätter?
Svaren söker sig bakåt i tiden. En tragisk händelse för länge sedan avslöjar sig, som ställer Saga inför svåra vägval. Invid hennes sida finns Valdemar, som själv brottas med skuld och sorg. Sagas och Valdemars vänskap växer sig allt starkare, när de behöver varandra som mest.
Vad jag tyckte:
Ensamfararen är en vemodig och sorgsen skildring av hemligheter och lögner och om vuxna barns relation med sina föräldrar. I Sagas uppväxt så pågick livet i tysta viskningar och dolda aningar, det smögs på tå och luften var tung att andas. Med ett mjukt böljande språk som gör läsningen mycket behaglig att läsa så skildras ensamhet och längtan efter att om så bara för en gång att någon höjde rösten och röjde undan alla dolda spår.
Ensamfararen bjuder på en väldigt fin läsning där det mjuka språket nästan känns som viskningar. Ibland blir det lite för tyst och lite för dimmigt, jag saknar riktlinjerna och de tydliga hänvisningarna till vad det är som skett och vad det är som sker. Valdemars och Sagas möte blir jag inte riktigt klok på, det känns lite osannolikt deras möte men då det växer fram en väldigt fin vänskap mellan dom så känns det ändå ok. Valdemars egna historia som varvas med Sagas känns verkligen, jag tycker faktiskt att han blir väldigt orätt behandlad av sin egen familj faktiskt. Och jag kan inte se hur den händelsen skulle kunna leda till ett så oförsonligt hat.
Titel får sin förklaring under berättelsens gång, vill inte avslöja för mycket men det är en mycket sorgsen berättelse som lett fram till denna titel.
Ensamfararen bjöd på en annorlunda läsupplevelse med mycket sorgsenhet och vemod som skildras med ett mjukt vackert språk. En stark skildring med mycket känslor som verkligen griper tag i en.
Betyg: 3+/5
Boken kommer från: Rec-ex från Hoi Förlag, Tusen tack!
Andra som skrivit om boken: Just nu Just här
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar