Vi bad aldrig om vingar av Vanessa Diffenbaugh

Vanessa Diffenbaugh, Vi bad aldrig om vingar 
Rec-ex ifrån Bazar förlag, Tusen tack!

Handling:

I fjorton år har Letty Espinosa haft tre jobb för att få ekonomin att gå runt medan hennes mor uppfostrat hennes barn - Alex, 15, och Luna, 6 - i en liten lägenhet i ett bortglömt bostadsområde i utkanten av San Fransisco Bay Area. Men Lettys föräldrar återvänder till Mexiko och Letty tvingas axla mammarollen för första gången i sitt liv. 

Letty står inför sitt livs utmaning: Luna saknar sina morföräldrar oerhört mycket och Alex, som har blivit kär i en klasskamrat, har tappat allt förtroende för sin mamma. Letty kommer på en plan som kan hjälpa familjen bort från det farliga bostadsområdet och den hjärtskärande orättvisa som präglat deras liv, men ett enda felsteg kan äventyra allt hon kämpat för och hennes familjs bräckliga hopp om en framtid. 

Vad jag tyckte:
Vi bad aldrig om vingar är en stark och gripande skildring om kärleken till familjen och modet att våga bryta gamla mönster för att skapa nya. Motsättningarna och svårigheterna i att bli mamma vid alltför ung ålder skildras med varsamhet och förståelse. Jag märker att den irritation jag känner inför Lettys barnslighet i början av boken växer till en djup respekt för hennes mod och styrka under läsningens gång. Hennes son Alex är också en karaktär jag fäster mig vid, trots sin unga ålder är han både vuxen och mogen på ett sätt som känns helt trovärdig när man tänker på den situation han befinner sig i. Jag tycker också det är fascinerande och intressant hur Vanessa Diffenbaugh lyfter fram de många svårigheter de illegala invandrarna möter i USA, i boken berättas om utsatthet och utanförskap av skilda slag. Om rädslan för att åka fast ständigt hängande över, om ekonomisk utsatthet som sakta bryter ned en och om den kvävande känslan av hopplöshet är alla ämne som skildras varsamt men öppenhjärtigt.

Vanessa Diffenbaughs språk är vackert och mycket tilltalande att läsa, det flyter på fint utan motstånd med mjukt tilltal och målande detaljer. Hon använder sig av ett blommigt språk men utan att överlasta det för mycket, det blir alldeles lagom mycket. Vi bad aldrig om vingar är en varm och kärleksfull roman som bjuder på en mysig och fin läsupplevelse.