Labyrinten: Vägen in av K. Pasche

Karin Pasche, Labyrinten: Vägen in   

Handling:
Hur är det att ständigt tvivla på vad som är verkligt och vad som är illusion? Hur upplevs det när gränsen mellan verklighet och fiktion suddas ut och ersätts av ett drömlikt tillstånd där klarhet lever granne med galenskap?

Julia vaknar upp på sjukhuset efter en akut hjärninflammation som har orsakat hallucinationer och minnesförluster. Hennes händer är hårt lindade i bandage och läkaren berättar att hon har försökt gräva sig ut genom väggen i sin lägenhet, två decimeter från dörrhandtaget. Flera dagar är som raderade från hennes medvetande, det enda minnesfragment som kvarstår är att hon har gått efter en okänd man genom en labyrint av korridorer.

Julia blir friskförklarad av sjukvården men upptäcker att något är fruktansvärt fel: hon ser inte längre verkligheten som tidigare.

I en rörig tid av hallucinationer leds hon till Job – en gatupredikant som mässar om Guds upplysta stig inför besvärade cafégäster. Julia är svaret på hans böner och han ger sig i kast med att övertyga henne om att hon har fått Guds gåva – möjligheten att se sin väg i ett förutbestämt liv.

29-åriga Jake Lanzar har lämnat sitt framgångsfulla liv för att ta reda på sanningen om sin far Eric – en stenrik amerikansk matematiker och sedermera affärsman – som för tre år sedan försvann spårlöst. Jake anar att hans mamma bär på en mörk hemlighet men hon sjunker djupare in i demens, till en plats där hon inte längre kan besväras av hans besatthet av att finna sanningen. Jakes oförmåga att släppa taget om det förflutna gör att han slutligen står inför samma öde som sin far.

Julia, Job och Jake är tre personer som ena dagen bara har bokstaven J i förnamnet gemensamt, och några veckor senare är de för evigt sammanlänkade i universum.

Vad jag tyckte:
Jag hade helt ärligt lite problem med att komma in i denna bok, startsträckan kändes väldigt lång och jag kände mig mest förvirrad på boken i början. Det tog säkert 100-150 sidor innan det började lossna men då blev det å andra sidan riktigt spännande och intressant.  Jag tror att jag upplevde startsträckan så lång eftersom det var mycket detaljer och sidospår som fyllde ut berättelsen, en del av det hade enligt mig kunnat kapats för att man som läsare snabbare ska komma in i berättelsen. Vi har alltså tre olika karaktärer som har varsin historia och dessa tre historier fick jag till en början inte ihop. Jag kunde inte förstår hur dessa tre ska länkas samman eller vad de ens hade för gemensamt. Men det ger sig detta med, man får bara ha lite tålamod =)

Julias skildring av tiden på sjukhuset och känslan hon drabbas efteråt av att inte riktigt ha kontroll på verkligheten och de ständiga minnesluckorna är starkt skrivna och där jag som läsare snabbt sätter mig in i hennes känslor. Jake är lite svårare att komma nära inpå och jag förstår inte riktigt hans agerande. Även Job är en mycket speciell karaktär som ständigt hänvisar till Gud och dennes mystiska vägar. Det är en intressant berättelse av det lite annorlunda slaget och även om jag inte föll helt för den så kommer jag troligtvis läsa nästa del i serien. Slutet hade ju en minst sagt oväntad liten twist.

Språkligt är det lättläst och underhållande med mycket detaljer och miljöskildringar. Labyrinten var läsvärd på ett trevligt sätt och bjöd på en fascinerande inblick och tankar kring vad som är verkligt och vad som inte är det. Samt om den fria viljan verkligen finns eller hur påverkade är vi egentligen av vår omgivning?  På baksidan av boken står det att boken kan jämföras som en mix av spänningsroman och magisk realism och detta håller jag verkligen med om.

Betyg: 3+ / 5
Boken kommer från: Rec-ex ifrån Hoi förlag, Tusen tack
Andra som skrivit om boken: