La Peregrina av Cecilia Samartin

Cecilia Samartin, La Peregrina 
Rec-ex ifrån Bazar förlag, Tack!

Handling:

Jamilet kan inte glömma señor Peregrinos berättelse om hur han som ung man vandrade den legendariska pilgrimsleden till Santiago de Compostela.

Där mötte han sitt livs stora kärlek, Rosa. När Jamilet får veta att Rosa föddes med samma slags eldsmärke som hon själv, satsar hon allt på att ta reda på Rosas historia – även om det innebär att hon tvingas bryta mot lagen och riskerar sitt förhållande till señor Peregrino.

Sökandet leder henne till Mexico och Spanien och hon gör fler häpnadsväckande och omskakande upptäckter än hon någonsin kunnat förutse.

Vad jag tyckte:
La Peregrina är fortsättningen på Senor Peregrino och i denna andra delen så fastnar jag betydligt fortare än i första boken. Här finns ett oväntat djup med två parallella historier som jag blir uppriktigt förtjust i direkt. I denna andra bok får vi dels följa Jamilet på hennes fortsatta sökande efter vad som egentligen hände senor Peregrino samtidigt som hon kommer få lära sig mer om sitt eget liv. I den andra historien får nu veta mer om Rosa, den kvinna som låg till grund för Peregrinos liv och tragedi. Jag tycker just historien om Rosa och hennes uppväxt är väldigt spännande att läsa då vi får ta del av det romska folkets liv i Spanien. Just när detta utspelar sig är jag lite osäker på, det finns få konkreta tidshänvisningar. Men som jag upplever det så utspelar sig Jamilets historia sig någon gång på 1990-talet och Rosas någon gång runt 1930-40 talet, möjligen något senare eller något tidigare. Men det gör inte så mycket att jag inte vet exakta årtalen för det är en gripande berättelse som är behaglig och trivsam att läsa.

Cecilia Samartin blandar in en doft av magisk realism i sin berättelse som hon även kryddar med en del andlighet. Och allt i lagom doser, det är en fröjd att läsa och jag fascineras över dessa två starka kvinnors liv och öde.  Jag ser fram emot den tredje delen då slutet på denna bjöd på en oväntad vändning.