söndag 25 januari 2015

Agatha Christie* 2

Agatha Christie, Huset på udden,

Detta är en av Agatha Christies fristående böcker som är mer ett psykologiskt kriminaldrama än en klassisk pusseldeckare. Historien börjar med att Dr Calgary återvänder efter att ha varit på en polarexpedition i närmare två år och hemma i England inser han att en ung man vid namn Jacko Argyle har dömts för mordet på sin styvmor. Dr Calgary vet dock att den unge mannen faktiskt är oskyldig! Detta vet han för att natten ifråga gav han skjuts åt Jacko så han kan helt enkelt inte begått detta mord. Dr Calgary plågas av skuldkänslor och bestämmer sig för att bege sig till familjen Argyle och berätta sanningen. Dock möts han inte av lättnad och glädje utan av ilska och oförståelse, för det han glömt bort är ju att om nu inte Jacko dödade sin styvmor så måste det vara någon utav de andra familjemedlemmarna. Familjen Argyle består av ett antal adopterade barn, maken har i sin tur en ny fästmö som var sekreterare då fru Argyle levde och så en hushållerska/nanny. Dr Calgary bestämmer sig då för att undersöka och utredda vad som egentligen hände den där natten för närmare två år sedan. Något som visar sig bli mycket mer komplicerat och mörkt än vad han trott. Detta är en fascinerande historia om vilka drivkrafter som kan finnas bakom det val en människa gör när hon/han begår ett mord. Agatha Christie uppvisar skicklighet och ett stort kunnande om det mänskliga psyket som skapar en spännande och dramatiska berättelse som skuld, hämnd, kärlek och utanförskap. Helt klart en läsvärd berättelse med många bottnar i sig.

Även detta är en de nya utgåvorna ifrån Bookmark förlag och Helen Ljungmark uppvisar samma skicklighet som i de andra böckerna.  Dock insåg jag efteråt att jag faktiskt hade boken i min egen hylla, fast under ett helt annat namn nämligen Prövad oskuld.

Poirots jul


Den åldrade miljonären Simon Lee bestämmer sig för att samla hela familjen för att fira jul tillsammans.  Det enda kruxet är att inte ett enda av Lees alla barn hyser några varma känslor för sin far och nu ska de då alla samlas under samma tak för att fira julen. Det är närmare tjugo år sedan hela familjen var samlade sist. Konflikterna och trakasserierna finns där hela tiden under ytan och det bubblar verkligen bakom de stängda dörrarna till den stora herrgården. Så det är inte så märkligt egentligen att Simon Lee så en dag hittas mördad, ihjälhuggen. Det märkliga ligger i att rummet han hittas i är låst ifrån insidan och det finns bara en enda ingång in i rummet.  Som tur är så befinner sig Poirot i trakterna för att fira jul med en god vän och han kommer skyndsamt till undsättning. Detta är en historia som brukar kallas "låsta rummet gåta", vi har alltså ett låst rum, inuti detta rum så finns ett lik men inte ett enda spår efter mördaren och vi har oftast ett begränsat antal misstänkta. Detta är en knepig och klurig gåta som Agatha Christie så skickligt har sammanställt. Dock kanske är detta en historia som är något mer blodig än vad Christies deckare brukar vara men det är inget som förstör. Jag tycker det är mysig läsning med härlig atmosfär och ett spännande persongalleri. Jag är även väldigt förtjust i Poirot och hans små grå celler, i dessa nya utgåvor så kommer också den där syrliga och torra brittiska humorn fram mycket bättre än i de äldre utgåvorna.

Ett litet minus i kanten får dock Poirots jul och det är de där franska uttrycken som finns i boken, Poirot är ju förtjust i att yttra små franska uttryck men då jag inte kan någon franska så stör det mig att jag inte vet vad han säger. Det borde kunna gå att på ett snyggt sätt antingen översätta eller fläta in en förklaring. Annars så får Poirots jul toppoäng och även här en eloge till översättaren Helen Ljungmark!
( Kaosutmaningen: 3: Läs en bok som utspelas på vintern)

5 kommentarer:

  1. Inte bara är Agatha Christie briljant på många sätt, det var supersnygga utgåvor också!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är dom riktigt snygga! Jag skulle inte ha något emot om alla dessa kom hem och bodde i min bokhylla!

      Radera
  2. Vilka fina omslag! Måste ha. Var längesedan jag dök ner i Agatha Christies värld.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är dom fina! Man drabbas av ett stort habegär av dom!

      Radera
  3. Snygga omslag! Tror inte jag läst Huset på udden, borde jag ändra på, gillar Christie.

    SvaraRadera