tisdag 27 juni 2017

En aningen upprörd och arg...

Jag har funderat ett tag om jag ska skriva detta inlägg eller inte men kände att jag behöver få det ur mig. Häromdagen började jag på en svensk deckare som det lilla jag hann läsa kändes helt ok. Men så kom jag till ett stycke som gjorde mig både arg och upprörd. Jag har valt att inte skriva ut författarens namn eller ens om det är en man eller kvinna. Jag vill inte hänga ut någon och jag menar inget illa med detta inlägg. Författaren skriver rätt bra och boken som sådan verkar också helt ok. Jag hoppas på att just detta stycket är en klumpig formulering som slank förbi redigeringen.

Boken inleds med att en polis, kvinnlig sådan, återvänder till sina hemtrakter. Väl där hamnar hon direkt i ett otäckt fall. Denna kvinnliga polis är alltså berättarrösten och stycket som gjorde mig så är inleds med att polisen i fråga ska få några nya medarbetare. Så här beskriver hon då en av de nya kollegorna:

"Hon var kort och fetlagd. Det svarta långa håret såg färgat ut och makeupen var kraftig. Tjockiskläderna med inslag av svart spets gjorde att hon såg ut som en Michelingubbe förklädd till dominatrix"

Det finns så många fel i ovanstående stycke att jag knappt vet var jag ska börja! Personen som beskrivs verkar ha en mindre biroll men hur mycket hon kommer vara med vet jag ju inte då jag slutade läsa efter detta. Men varför behövs personen ens beskrivas som fetlagd? Vad har det med saken att göra? Och om man nu känner sig tvungen att beskriva personens kroppsstorlek kunde man då inte valt ett trevligare ord än fetlagd? Jag tillhör själv den gruppen av människor som i så fall skulle kunna beskrivas som fetlagd och det gör mig illa att höra hur författaren väljer att beskriva sin karaktär.

Därefter kommer stycket med tjockiskläder! Vad i hela fridens dagar är tjockiskläder? Jag som är tjock har jag då speciella tjockiskläder på mig? Är det då de ljusa capri-jeansen, den vita toppen med de gröna flamingorna samt den rosa koftan med spets på som är tjockiskläder? Eller är de kläder jag har på mig idag, just nu tjockiskläder? Alltså pyjamasbyxor, tunt svart linne och en stickad kofta. Eller vad är det för något som anses vara tjockiskläder? Finns det då smaliskläder? Alltså kläder för smala personer. Eller finns det mittimellan-kläder också? Kläder har ju naturligtvis olika storlekar för olika kroppstyper men inte visste jag att vissa kläder skulle kunna beskrivas som tjockiskläder...

Jag blir arg och ledsen för som sagt så har jag ett par kilos övervikt. Jag är nöjd med mitt utseende och störs inte av det rent utseendemässigt. Dock så stör jag mig på det eftersom jag inte känner mig helt sund och frisk med dessa extrakilona.  Mycket hänger på att jag inte kan träna på det sätt som jag skulle vilja för att kunna uppnå denna känsla av sundhet och friskhet, tidigare har jag tyckt om att röra på mig och var väldig aktiv. Inte direkt på gym men i andra former. Nu med min sjukdom så kan jag inte träna som förr, de där milslånga rundorna har krympt till ett par kilometer till exempel. Så ja jag har ett par extra kilo och är väl tjock då. Och kanske överreagerar jag lite extra. Men detta berörde mig illa och jag blev väldigt ledsen.

Jag vet inte hur boken fortsätter eftersom jag valt att sluta läsa men jag tycker det är väldigt tråkigt att författaren valt att formulera sig på detta sättet.  Boken kom ut 2013 så den är inte så gammal heller.

Vad säger ni om detta mina kära bloggläsare? Hur hade ni reagerat om ni läst ovanstående?

7 kommentarer:

  1. Alltså det här känns bekant, jag kan inte komma på vilken bok/författare det är men känner igen beskrivningen och jag reagerade också över att det var en sådan onödig beskrivning. När jag läser böcker så är folk varken tjocka eller smala, ja okej vissa tror jag är tjocka eller har sjukt dålig kondis(inte är i form helt enkelt) när det står att de typ inte orkar springa ikapp en skurk. Jag vet varken vad tjockis eller smalis kläder, vet däremot att varken när jag var smalare eller tjockare än vad jag är nu så har det funnits kläder som passar = oavsett hur man ser ut så är det till 90% dålig passform på kläder man provar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst kan man behöva en viss beskrivning av hur personerna ser ut men just detta kändes väldigt onödigt och kunde skildrats på ett mycket snyggar sätt tycker jag. Alla har vi ju olika kroppsformer men jag känner att man måste kunna skildrad det på ett bra sätt som inte känns störande eller förolämpande.

      Radera
  2. Jag har faktiskt inte tänkt på att ordet fetlagd skulle vara negativt. Det är svårt att veta vad man tolkar in i ett ord. Mullig är rätt sött, tycker jag, knubbig likaså. Tjock låter inte roligt men det gör å andra sidan inte överviktig heller. Fetlagd är för mig en snygg omskrivning för en herre i stil med Hercule Poirot :-) Jag skulle nog varken ta illa upp eller reagera särskilt på det ordet i en beskrivning i en bok.
    Jag gillar inte när man får veta exakt allt om hur personer i böcker ser ut, men JO, jag tycker det kan ha relevans om någon är väldigt lång, kort, tjock, smal, rent mager eller sjukligt fet, anemiskt blek eller konstlat solbränd osv.
    Däremot måste jag säga att jag fullkomligt gapar över fortsättningen på ditt citat. Den fetlagda och korta kvinnan skulle kunna vara attraktiv trots att författaren verkar tycka att både kort och tjock är mindre snyggt - men så adderas färgat hår (tydligen inte heller lika bra som naturlig hårfärg), kraftigt smink (hon var inte snygg av sig själv utan behövde bättra på det och tog i för mycket). Meningen om "tjockiskläder" - har aldrig hört uttrycket förr och tycker det är extremt nedsättande - lyckas med konststycket att klämma in michelingubbar och sadistiska sexmonster i svart billig spets också. Snacka om att göra ALLT för att få den här kvinnan att verka oattraktiv. Hade hon snus som rann ut ur mungiporna också?!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej det är kanske mest en personlig känsla. Att jag själv fått höra förr i tiden, av mitt ex, att jag är lika fet som en ko och fetglad som en gris. Därför lägger jag nog in rätt mycket negativt i just det ordet. Knubbig eller mullig tycker jag är mer passande och känns snällare. Lagom mängd beskrivning tycker jag också behövs, karaktären kanske har en säregen ögonfärg, en speciell hårfärg eller är ovanligt lång. Sådana detaljer vill jag gärna ha. Om storleken på kroppsformen har betydelse av någon anledning så går det ju att beskriva på ett så mycket snyggare sätt än detta ovan. Det är så många fel i det stycket, precis som du säger vad har hårfärgen med saken att göra? Och sminkningen? Ok sminkningen kanske jag kan köpa till viss del som en del av en beskrivning men i detta sammanhanget blir det bara till åtlöje för den stackars kvinnan ju. Jadu michelingubbar utklädda till dominiatrix...vet knappt längre vad jag ska säga! Stycket nedanför detta så får dessutom veta att en annan stackar människa är alltför för spinkig för att vara polis.... Vad nu det har med saken att göra. Tjockiskläder kan jag inte släppa för jag förstår verkligen inte syftet med den beskrivningen.

      Radera
  3. Jisses, det var verkligen en otroligt onödig beskrivning. Som du säger, det hade kunnat göras på ett mycket snyggare sätt än det där. Det ringer någon klocka i mig och det känns som att jag reagerat över stycket tidigare, så jag kanske har läst boken men kan för mitt liv inte komma på vilken det är. Men ja, det är ett riktigt dåligt stycke och det är oförklarligt varför man var tvungen att beskriva den andra karaktären på det sättet.

    SvaraRadera
  4. Väldigt ytlig och taskig beskrivning. Tycker det låter extremet onödigt att uttrycka sig så.

    SvaraRadera