Half bad: Ondskans son

Sally Green, Half bad: Ondskans son 
Rec-ex ifrån Semic förlag, Tackar så mycket!

I en värld där häxor tycks leva sida vid sida om människorna, inte helt accepterade och inte helt konfliktfritt. Men mer som en tyst överenskommelse, häxorna de finns men människorna lägger sig inte i deras värld och vice versa. I häxornas värld så är man antingen en vit häxa eller en svart häxa, men du kan också råka ut för att bli en vit/svart häxa. En häxa som alltså är hälften vit och hälften svar. Det är det Nathan är, hans mor var en vit häxa med en ganska så svag magisk förmåga men hans var är en ondaste av alla svarta häxor. Så vem är då Nathan? Och vad kommer han bli den dag han får sina gåvor? Varje ung häxa, kallad häxling, får på sin sjuttonårs dag motta den förmåga som är deras att förvalta och utveckla. Vissa häxor får svaga, rätt obetydliga förmågor medan andra får starkare och mer invecklade gåvor. Men Nathan anses alltför farlig för att man ska kunna ge honom några gåvor, så det vita rådet bestämmer sig för att låsa in Nathan i ett försök att styra honom. Så Nathan kommer bli jagad av alla  och önskad av ingen, ensam i en svår och mycket komplicerad värld.  När han väl bli infångad så utsätts han för grym tortyr och ett evighetslångt lidande. Men där Nathan satsar allt för att kunna fly. Dessutom så finns där Annalise, den vackraste flickan Nathan någonsin sett och den flicka han älskar. Men Annalise är också den vitaste av vita häxorna, något som försvårar situationen väldigt mycket för Nathan.

Half bad är en annorlunda ungdomsbok med ett mycket mörkt tema och ett obehagligt innehåll.  En historia om häxor som känns nytt, fräscht och väldigt eget, det är inte en historia som väjer för det svåra och som emellanåt går lite väl långt i sina försök att berätta det Nathan råkar ut för. Vissa scener, ni som läst minns kanske scenen med kniven och ryggen, blir nästan för mycket att läsa. Sally Green är så skicklig att alla detaljer nästan blir för mycket, men hon lyckas ändå hålla ihop det hela så att det ändå blir läsvärt. Just detta med de vita och de svarta gillar jag verkligen för vem är egentligen helt god eller helt ond? Och är verkligen de vita så himla goda när de gör som de gör med Nathan.  Hela upplägget med häxorna och deras värld som existerar sida vid sida om den vanliga mänskliga är snyggt gjort, kanske lite väl löst hållet men jag tycker ändå jag får en känsla av helhet och sammanhang i dessa bitar som gör att jag förstår upplägget väl.

Nathan känner sig som om han är ensammast i hela världen men han har faktiskt en halvbror som verkligen är en snäll och genomgod människa som bara vill väl. Även Nathans mormor är en fantastisk karaktär, full av värme och kärlek. Det är skönt att det finns dessa ljusa karaktärerna och stunderna, annars hade det blivit för mörkt och för eländigt för att orka läsa boken tror jag.

Dessutom innehåller boken ett annorlunda perspektiv, delar av boken är nämligen skriven i Du-form.  Det gör att man kommer väldigt nära Nathan och man blir på något sätt personligt involverad. Härligt att en författare vågar bryta normer och göra något som blir så speciellt.

" Rutinen är okej. Att vakna till himmel och luft är okej. Att vakna till buren och bojorna är som det är. Man får inte bli knäckt av buren. Bojorna skaver men läkningen går snabbt och enkelt, så varför bry sig? Buren är mycket bättre med fårskinnen i. De är varma även om de är fuktiga. Presenningen över norra sidan är också en stor förbättring. Då får du skydd mot det värsta av blåsten och regnet. Och lite skugga om det är hett och soligt. Ironi.  Det gäller att bevara humorn. Du vaknar alltså medan himlen ljusnar före soluppgången. Behöver inte röra dig alls, behöver inte ens öppna ögonen för att veta att det håller på att ljusna. Du kan bara ligga där och känna det."

Jag gillade verkligen Half bad, det är en smart och underhållande berättelse med en del nya grepp och vinklar som gör att läsningen blir spännande och intressant. Jag ser framemot att få läsa nästa del i serien.