Odinsbarn, en fantasy som inte beter sig som en vanlig fantasybok!

Siri Pettersen, Korpringarna Del 1: Odinsbarn

Rec-ex ifrån B. Wahlström, Tackar så mycket!

Odinsbarn är en fantasybok som vänder upp och ner på de gamla fantasybegreppen. I många fantasyböcker så är det oftast så att människorna delar världen med tex alver, hobbitar eller liknande. Men i Odinsbarn är människor något som tillhör myten och sagans värld, något som kan sprida röta och ondska.  Hirka saknar det allra väsentligaste, det som visar att hon är en av dom och inte något dåligt eller någon som sprider röta. Hirka är nämligen svanslös, enligt hennes far så var det en olycka som gör att Hirka nu lever utan svans. Men ganska snart får Hirka veta sanningen om vem hon egentligen är och det kommer att rasera hela hennes tillvaro och där hennes liv väldigt snart bli en kamp på liv och död. För Hirka är nämligen en menskr... Vi får även möta Rime, Hirkas käraste barndomsvän men också en ung pojke vars öde och liv redan är förutbestämt.

I denna värld så är det Siaren som spår och som styr, De tolv i rådet är de som håller i trådarna bakom scenen och vad de vill, det får de med. Maktens spel och intriger är vansinnigt skickligt berättat och många gånger om svär jag högt över detta råd och deras blindhet.  I nästan 700 sidor får vi följa Hirka och Rime under en farofylld tid där hela deras liv och värderingar kommer att för alltid förändras.  Siri Pettersen skapar karaktärer med djup och som känns trovärdiga. Hon är mycket skicklig på att måla upp en värld och en historia så att det nästan känns filmiskt i sitt utförande. Jag sugs in i berättelsen och jag har väldigt svårt att slita mig ifrån den när vardagens måsten pockar på.

Detta är en episka och storslagen fantasy men det är också fantasy som vågar bryta normer och skapa egna nya ramar för hur fantasy ska se ut. Siri Pettersen är så skicklig i att berätta och hennes språk virvlar fram och det är så behagligt att läsa hennes text. Just detta med Hirka, att hon är ett odinsbarn, en menskr och den blinda fördomsfullheten hon möts av skapar ytterligare en botten i denna berättelsen. Även Rimes problem med att inte vilja vara en del av något han har svårt att tro på med hela hjärtat, även om han så gärna vill. Och Rimes frågor och funderingar kring behovet av religion och tron för att få trygghet och en känsla av mening med livet, som finns där även när allt har visat sig vara lögner, skapar ytterligare en dimension åt berättelsen. Sedan så är det även relationen mellan Rime och Hirka som utgör en väsentlig del av berättelsen men som är finstämt återberättat och som lyfter fram vänskapens starka band.

Jag gillar också hur den fornnordiska mytologin vävs in i berättelsen, återigen får vi en berättelse skriven här i Norge som använder sig av det som redan finns här. Den nordiska mytologin rymmer så mycket spännande att det är härligt att författare härifrån vågar använda sig av den för att skapa tex fantasy eller skräck som nämnt i ett annat inlägg. Och jag vill så gärna läsa mer nu för Odinsbarn är en säregen och mycket speciell fantasybok som är välskriven och har många unika drag.

(Kaosutmaningen: 16: Läs en bok vars omslag är till största delen grått)