Öppnas i händelse av min död, Liane Moriarty

Liane Moriarty, Öppnas i händelse av min död

Cecilia Fitzpatrick är en framgångsrik affärskvinna, gift med John Paul, ett mycket lyckligt äktenskap och de har tre döttrar. De bor i ett tjusigt inrett hus i en förort till Sydney, ett hem som är lika välordnat som Cecilias övriga liv. Hon sköter hem,barn och äkta maken som ett välorganiserat företag men det finns alltid utrymme för kärlek och värme.  Men en dag när John Paul är bortrest på en affärsresa hittar Cecilia ett brev där det på kuvertet står "Öppnas i händelse av min död". Handstilen är mycket välbekant för henne, det är hennes makes och det som finns i brevet är något som kommer att vända upp och ner på Cecilias liv. Parallellt med Cecilias liv så kommer vi också möta Rachel, en medelålders kvinna som arbetar på samma skola som Cecilia. Rachel upplevde det värsta en mamma kan uppleva och vi får följa henne där hon försöker hålla ihop sitt liv. I hennes liv finns sonen Rob och hans fru Lauren samt det högt älskade barnbarnet Jacob. Dessutom får vi även möta Tess, en ung kvinna som återvänder till Sydney och barndomshemmet då hennes äkta make meddelat henne att han är förälskade i Tess bästa vän. 

Tre kvinnor, tre liv och tre öden som alla länkas ihop och på olika sätt kommer påverka varandra på olika sätt. Därtill har vi de äkta makarna och barnen som utgör ytterligare en del av historien. Knutpunkten och den gemensamma nämnaren skulle man kunna säga är St Angela skolan, de tre kvinnorna har alla gått där eller arbetat där.  Öppnas i händelser av min död är en roman som granska de liv som levs bakom stängda dörrar och som ställer frågan om hur väl känner vi egentligen de vi lever våra liv med.

Jag både fascineras och faktiskt skräms av Cecilias välordnade och organiserade liv, hennes liv i en rik medelklass förort där hemmen är som hämtade ur inredningsmagasin och eftersom Cecilia är som hon är så är hemmet och alla dess förråd tydligt och ordentligt sorterade. Citat ifrån början av boken ger en tydlig bild av Cecilia och vem hon är: 

"Hon tyckte om att känna sig fokuserad. Hon var stolt över sin koncentrationsförmåga. Hennes dagliga liv bestod av tusen små bitar - "Köp koriander", "Skjutsa Isabel till frisören", Vem ska följa med Polly till balettlektionen på tisdag när jag tar Esther till talpedagogen?" -som ett sånt där förskräckligt jättepussel som Isabel brukade ägna timmar åt att lägga. Men även om Cecilia inte hade något tålamod med pussel visste hon exakt var varje liten del av hennes liv hörde hemma och var den skulle passa in härnäst. Okej, Cecilias liv var kanske inte särskilt ovanligt eller imponerande. Hon var mor till tre barn och jobbade deltid som tupperwarekonsulent, hon var inte skådespelare eller aktuarie eller ... poet som bodde i Vermont. --- Fast Cecilia hade förstås aldrig strävat efter något annat än ett vanligt liv. Här är jag, en typisk förortsmamma,  kunde hon komma på sig själv med att tänka, som om någon hade anklagat henne för att påstå sig vara någonting mer, något finare"

Men samtidigt så lyckas Liane Moriaty skapa djup i denna vardagliga roman genom att hennes karaktärer är komplexa med många lager och nyanser. Som exempel kan jag nämna att Cecilia faktiskt inte tycker det alltid är så roligt att ägna timmar åt att bygga kojor eller läsa samma sagor om och om igen men det gör däremot John-Paul. Något som berättas som en naturlig del i historien, att Cecilia som trots att hon är kvinna faktiskt kan finna mammarollen tråkig utan att hon för den skull inte älskar sina barn djupt. Tess däremot är en kvinna som jag både förstår och som jag blir djupt frustrerade över. hon faller lätt in i tyck-synd om mig men samtidigt så gör hon något som jag inte kan förstå alls. Jag vill inte säga mer än så för att jag inte vill spoliera historien.

Jag fann Öppnas i händelser av min död att vara en varm, intressant och underhållande bok. En bra roman om relationer och gemensamma band och om vad man är bered att göra för den man älskar. En finurligt konstruerad historia som både är rolig och även djupt berörande. Jag upplevde både leende och en klump i magen när jag läste boken.



En ytterst liten detalj som faktiskt har en viss betydelse för en av relationerna i boken som störde mig något var ett litet ord. Nämligen det svenska ordet för macaron, det franska lilla bakverket ( som förövrigt inte är gott alls enligt mig). Det heter ju som sagt macaron på engelska och jag hade för mig att på svenska säger vi makron, eller? Wiki säger också makron och på andra ställen så säger dom macaron, alltså de översätter inte ordet alls till svenska utan bara infogar det engelska.  I boken så översätts det dock som makronger, vilket för mig låter helt fel. Någon som vet mer om detta eller som också läst boken och har en tanke kring detta?