Glassvärdet av Victoria Aveyard

Victoria Aveyard, Glassvärdet.
Del 2, så spoiler kan förekomma nedan. Läs vad jag tyckte om del 1 Här 

Handling:
Mare Barrows blod är rött, färgen hos vanligt folk, men hennes silverförmåga, kraften att styra blixten, har förvandlat henne till ett vapen som kungahuset försöker kontrollera. Härskaren kallar henne en bluff, men när hon flyr från Maven, prinsen – vännen – som bedrog henne, upptäcker Mare något häpnadsväckande: Hon är inte den enda i sitt slag.

Jagad av Maven, nu en hämndlysten kung, ger sig Mare ut för att söka upp och rekrytera andra röd-och-silver-krigare till kampen mot hennes förtryckare. Men Mare inser att hon befinner sig på en livsfarlig väg, där hon riskerar att bli just det slags monster hon försöker besegra. Kommer hon att krossas under tyngden av de liv som upproret kostar? Eller har hon härdats för gott av allt svek och förräderi?

Vad jag tyckte:
Jag blev väldigt förtjust i bok ett, Röd drottning och med det maffiga slutet som den boken bjöd på var jag ju tvungen att fortsätta läsa. Nu hade det dock gått lite för länge mellan böckerna och med mina minnesproblem den senaste tiden tog det lite tid för mig att komma igång med boken. För bok två tar vid precis där bok ett slutade. Så det går verkligen undan i början och det är svårt för mig att hänga med.  Som tur var har jag bok ett hemma så jag skummade igenom och läste om slutet. Sedan lossnade läsningen för mig även i denna bok. Glassvärdet bjuder på en actionspäkad läsning fylld med äventyr och spänning. Även om det blir lite väl mycket fart emellanåt, allt går i ett rasande tempo och efter ett tag blir det lite väl tröttsamt att allt ska ske i superfart.

Victoria Aveyard skriver skickligt och lyckas göra sin berättelse än mer komplex än i tidigare boken. Karaktärerna skiftar och växer även de samtidigt som de ställs inför många svåra val. Aveyard lyckas skapa en värld där allt inte är svart eller vitt utan det finns gråa nyanser där i mellan. Detta fördjupar själva berättelsen och gör den än mer läsvärd. För även om man är rebell och vill störta diktatorn och göra sitt folk fria med vilka medel kan göra detta? Går det att möta våld med våld utan att man själv blir som sin förtryckare?  Aveyard bygger också på sin historia om blodet, både det silvriga, det vanliga och mixen som Mare har och som många andra även besitter. Det är intressant att läsa om och fascinerande hur komplicerat hon gjort detta där hon lyckas skapa många lager och nivåer av själva blodet och vilken vikt det har för framtiden. Jag hade velat dock att författaren sakta sitt vansinniga tempo här och låtit oss som läsare få ta oss till detta på ett bättre och jämnare sätt.

Sedan tycker jag att själva gnabbet och kärleksproblemen får ta en liten väl stor del, Mare gnäller väldigt mycket på det mesta och lyckas göra ett par rejäla fel och misstag. Det är bra att författaren tillåtet sin huvudkaraktär att falla utanför ramarna och fatta helt felaktiga beslut men då måste det också finnas någon form av orsak som gör att jag förstår varför. Denna orsak finns med i boken så det gör Mare så mycket mer intressant. Dessutom bjuder slutet på en maffig cliffhanger som gör att jag verkligen måste läsa nästa bok så fort det bara går!