måndag 21 november 2016

Lignumkorset - En resa i tid och rum av Viktor Nilorak

Viktor Nilorak, Lignumkorset - En resa i tid och rum   
Rec-ex ifrån författaren, Tack så mycket!   

Handling:
Ett medelålders gift par från Sverige hyr ett boende i Spanien, tillsammans med katten Viggo. Kvinnan, som heter Maria, ser fram emot att få skriva en bok i lugn och ro medan mannen, Gussen, ska ägna sig åt aktiehandel. De upptäcker ett nytt land, dess historia, kultur och gemenskap. Gussen och Maria reser i rummet, men upplever också tiden. Vad har egentligen hänt och varför?

De dras in i en allt mer märklig, mystisk och emellanåt skrämmande händelseutveckling. Gussens barndomsvän, Bernt, ringer i tid och otid, oftast olägligt. Parets ibland dråpliga, men även mysiga vardag, varvas med inslag av allvarlig karaktär. En kvinna från London, en man från USA och en mäktig finansman från Sverige, är några av dem som korsar Gussens och Marias livsväg. Gränsen mellan verklighet och fantasi blir ibland vag, de upplever saker som livets erfarenheter inte kan minnas. Vad kan de gåtfulla talen, religiösa symbolerna och andliga husen förtälja? Tiden kommer ifatt dem och historien gör sig påmind


Vad jag tyckte:
Jag fick en förfrågan ifrån författaren Viktor Nilorak ( pseudonym) om jag möjligen var intresserad av att läsa hans bok Lignumkorset. Först var jag lite tveksam men efter att ha provläst första kapitlet blev jag ändå nyfiken. Författaren beskriver boken såhär i sitt mail till mig: 

"äventyrlig förväntan, feelgood, spänning med inslag av brutal karaktär, legender, historisk gåtfullhet, hemliga sällskap och bitar från Jesu kors i pilgrimsstaden Caravaca de la Cruz. Spansk historia, liksom platser, byggnader och monument görs lättillgängliga och förståeliga i äventyrlig romanform, med kulturromantiska inslag. Det är en bok för den med äventyrlig ådra och nyfikenhet på Spanien. "

Gustav och Maria är trevliga karaktärer att lära känna och jag uppskattar att de känns väldigt vanliga och vardagliga. Det är intressant att få följa ett par som väljer att våga prova något nytt även om deras släktingar och vänner inte håller med dom. Gustav och Maria är som sagt väldigt trevliga om än något stela och jag har svårt att komma dem riktigt nära faktiskt. Katterna Viggo, Sluggo och Gamle Svarten är trevliga inslag som är mysigt att läsa om. Som författaren säger så är det boken en blandning av feel-good och spänning kryddat med en mystiska försvunnen helig relik och dessutom sprängfyllt av historisk och nutida fakta om Spanien. Dessa faktainslag vävs in i berättelsen i form av kursiva stycken där Maria eller Gustav läser fakta ifrån datorn, på skyltar eller i mobilen. Det fungerar tyvärr inte helt utan det stör lite dessa kursiva stycken. Det är svårt att fläta in fakta i en berättelse på ett sätt som inte stör. Men intressant är det ändå, jag googlar flitigt under läsningens gång.  Det är många teman som flätas in i berättelsen och det fungerar hyfsat bra, det jag gillar främst är att Gustav och Maria blir inblandade i de mystiska händelserna men att de inte förvandlas till superhjältar som ska lösa allt på egen hand. Forskandet och undersökningarna gör de gärna själva men när det kommer till polis-delen överlåter de det till just poliserna. Det gör att berättelsen känns mer trovärdig. Lignumkorset är trevlig och underhållande läsning som är lättläst. Jag trivdes i Gustav och Marias sällskap och tyckte det var en härlig läsning.

Ett problem jag hade var med sidokaraktären Bernt. Han kallas för Skåningen men författaren har valt att använda sig av en dialektal form av både hans smeknamn och hans sätt att tala. En dialekt som möjligen är tänkt att utläsas som skånsk dialekt men där denna dialekt är skrivet/stavat på helt fel sätt. Ta tex hans smeknamn Skåningen, författaren skriver om det till Skeoningen, vi skåningar säger själva Skauningen. I den skånska dialekten är vi väldigt förtjusta i att peta in kombinationen au överallt! Den dialekt som Bernt använder sig av är fylld av kombinationen eo istället. Jag skrev till författaren och fick då en utförlig förklaring till detta. Viktor Nilorak säger att Bernt är skånsk från början men bor i vuxen ålder någonstans i Uppland. Därför blir hans dialekt lite egen, en mix av uppländska och skånska då. Jag förstår syftet och tanken bakom detta men som skåning så blir det jobbigt att läsa dessa dialektala delar. I mitt huvud översätter jag hela tiden till ren skånska och skriver om Bernts dialektala sätt att prata. Framemot slutet märker jag att jag faktiskt skummar de delar där Bernt är med för att jag orkar inte läsa om hans sätt att prata. Det är synd att det blir så här, som sagt jag förstår författarens idé men för mig fungerar det tyvärr inte.  Ett intressant drag tyvärr inte passade mig. 

Så på det stora hela så tyckte jag om Lignumkorset då det var både underhållande och spännande att läsa. Men där fanns delar som inte riktigt fungerade för mig. Jag hoppas författaren fortsätter skriva och att det kommer fler delare för det skulle vara intressant att se hur författaren utvecklas i sitt fortsatta skrivande. Jag gillar också att det finns människor som vågar satsa på sitt skrivande och ger ut sina böcker på egen hand. Viktor Nilorak har använt sig av Bonniers tjänst Type & Tell för att ge ut sin bok. I inlägget efter detta kommer en författarpresentation skriven av Viktor Nilorak själv. 

2 kommentarer:

  1. Jag störde mig nog mest på de där kursiva styckena, kanske inte bara på grund av att de var kursiva utan mer för att jag hade blivit tokig om någon skulle läsa så mycket för mig från en skärm. Jag hade hellre läst själv :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sant det =) Sådan är jag med, vill läsa själv ju. Det är knepigt att veta hur man ska fläta in just fakta i en berättelse.

      Radera