Bonnie MacBird, En studie i blod
Rec-ex ifrån Harper Collins, Tusen tack!
Handling:
London, en snöig decemberdag år 1888. Doktor Watson nås av ett brådskande meddelande: hans gode vän och kompanjon, den världsberömde detektiven Sherlock Holmes, har fallit tillbaka i sitt kokainberoende. Det ser mörkt ut för Holmes och inget kan få honom på bättre tankar – tills han en dag får ett mystiskt brev från Paris. Det är den franska kabaréstjärna mademoiselle La Victoire som förtvivlat vädjar om hjälp. Hennes son är försvunnen.
Tillsammans med Watson skyndar sig detektiven till Paris. Där upptäcker han att pojkens försvinnande bara är toppen av ett isberg. Under ytan döljer sig en väv av intrikata mord och brutala lögner. Nu måste Watson och Holmes hitta pojken och samtidigt sätta stopp för den bestialiske mördaren. Frågan är bara: Kommer de hinna i tid, innan fler offer skördas? Och kommer mademoiselle La Victoire få se sin son igen.
Vad jag tyckte:
Författaren är amerikanska som har en stor kärlek till Sir Arthur Conan Dolyes klassiska karaktärer Sherlock Holmes och Dr Watson. Utifrån denna kärlek och intresse bygger Bonnie MacBird sin egen berättelse. På många sätt kan man känna igen Holmes och Watson då det är ett klassiskt upplägg på berättelse. Dock så känns berättelse också väldigt modern och uppdaterad. Holmes är tex en betydligt trevligare karaktär här än vad han är i originalet. Dock är det ju både bra och dåligt, bra för att det gör att författarens egna röst hörs och det blir inte enbart en schablonkopia av Doyles klassiska karaktär. Dåligt för att det är inte så Holmes ska vara egentligen. Dock finns där tillräckligt av element som gör att jag ändå känner igen mig i både Holmes och Watson. Författarens kärlek till karaktärerna skiner igenom och där hon med små medel bibehåller de klassiska element samtidigt som hon adderar sina egna.
Bonnie MacBird har lyckats väl med att skriva en genomtänkt och spännande berättelse. En studie i blod ( en parafras på En studie i rött kanske?) är en klassisk pusseldeckare men rymmer en aningen mer besinningslöst våld och blod än traditionellt. Dock så lyckas författaren väl med att skapa en fin hyllning till de klassiska berättelserna utan att tappa bort sin egen röst. Mycket lyckat gjort måste jag säga. Skildringarna av det viktorianska England är rent av filmiska i sitt utförande och jag sveps lätt bort till den tiden.
Framemot slutet tycker jag tyvärr att författaren tappar bort sig själv, det blir alldeles för mycket av allt. Det blir så många trådar och dessa lyckas inte författaren väva ihop på ett snyggt sätt tycker jag. Dock är jag överlag väldigt nöjd med att få ha läst En studie i Blod och jag läser gärna mer av författaren om det kommer något.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar