Elly Griffiths, Kvinnan i blått
Handling:
När Ruth Galloways vän Cathbad vaktar ett hus i pilgrimsorten Walsingham i Norfolk, får han en kväll syn på något högst märkligt. På kyrkogården i närheten av huset sitter en ung kvinna, klädd i nattlinne och blå morgonrock. Morgonen därefter hittas hon död i ett dike utanför Walsingham. Kriminalkommissarie Harry Nelson kallas in och konstaterar att den döda kvinnan behandlades för drogmissbruk på ett privat sjukhus i närheten.
Som hängiven ateist har Ruth själv undvikit Walsingham under sina 17 år i Norfolk, men blir kallad dit av en gammal universitetsvän som arbetar som präst. Väninnan har börjat få hätska, anonyma brev som riktar sig mot kvinnliga präster och refererar till ortens arkeologi – och med en slående formulering om ”en kvinna i blått, gråtande över världen”.
Sambandet mellan den döda kvinnan och de religiösa hotbreven kan omöjligt vara en slump. Medan det lilla samhället förbereder sig för det årliga påskspelet om Jesu korsfästelse, påbörjar Ruth och Harry en kamp mot tiden. Frågan är om de kan hitta mördaren innan fler faller offer?
Vad jag tyckte:
Jag formligen älskar Elly Griffiths mysdeckare om arkeologen Ruth Galloway och läser dom mer stor njutning. En kvinna i blått gör inte mig besviken på något sätt. Vi har en mystisk kvinna i blått som dyker upp på en kyrkogård där underbara Cathbad råkar bevittna hennes mystiska uppenbarelse. Kvinnan hittas senare död och det utanför en liten by som ägnar sig väldigt mycket åt pilgrimsfärder och dit många av kyrkliga personer beger sig till. En turistort ägnat åt helgon och dyrkande. Nelson tar sig an fallet men kommer även får rätt stora problem på ett personligt plan. Något som kan sätta den sköra relationen mellan honom och Ruth i gungning. Samtidigt blir Ruth indragen ifrån sitt håll genom att en gammal skolkamrat hör av sig. Denna väninnan befinner sig i Ruths trakter och hon har några underliga brev fulla med hot som hon vill att Ruth tar en titt på.
För mig är Elly Griffiths böcker om Ruth alltid en trivsam läsupplevelse där författaren väver in både nutiden och dåtiden, gärna några anslag av det övernaturlig/ folktron, varvat med intressanta och färgstarka karaktärer och naturskildringarna som gör mig avundsjuk på att jag inte befinner mig just där just nu! Ruth är en kär favorit hos mig och jag är väldigt lättad över att hennes eviga viktnoja verkar vara i princip borta nu. Att Cathbad får vara med på ett hörn är också väldigt trevligt då jag gillar honom skarpt. Mysig läsning som passar utmärkt i höstrusket och under kommande kyliga vinterkvällar.
Jag gillade också den här! Sen hoppas jag att Cathbad får än mer utrymme i nästa bok (som kommer ut till sommare än - yey!)
SvaraRaderaÄlskar verkligen Griffiths böcker och Cathbad får gärna ha en större roll i nästa. Men att behöva vänta ändå till nästa sommar...en evighet ju! =)
Radera