måndag 20 februari 2017

Om jag försvann av Meg Rosoff

Meg Rosoff, Om jag försvann

Handling:
Tolvåriga Mila ska resa till USA med sin pappa, för att hälsa på hans bästa vän Matthew. Men dagen innan de ska åka får de ett telefonsamtal från Matthews fru, som berättar att han har försvunnit. Lämnat sitt jobb, sin familj, sin hund, och ingen vet varför. Eller vart han har tagit vägen.

Mila och hennes pappa åker ändå, för att försöka hitta Matthew. Och Mila är ju en sån som lägger märke till saker – detaljer, hemligheter, outtalade känslor, sånt som andra missar. Hon börjar pussla ihop historien om Matthew, en historia som ingen av de vuxna verkar förstå till fullo.

Vad jag tyckte:
Om jag försvann är en märklig bok  där vår berättarröst Mila är en hyperkänslig tolvårig flicka som verkar kunna läsa av människor på samma sätt som andra läser en text eller en bok. Tillsammans med sin pappa hamnar hon mitt i ett stort äventyr där pappans bästa vän mystiskt försvunnit.  Om jag försvann är en stark skildring av relationen mellan far och dotter men också om vänskap som tänjer över alla gränser. Dessutom så handlar det också om kärleken till en hund och kanske också om modet att leva fast man helst vill dö. Milas trygga familjekonstellation kommer också att prövas hårt under deras resa då hon kommer möta familjer som helt enkelt inte fungerar som det är tänkt att de ska fungera. Detta gör ont hos henne och hon har svårt att tacklas med det faktum att alla familjer inte är lyckliga.  Meg Rosoff lyfter fram på ett utsökt lätt sätt svåra ämnen som en ung flicka kan brottas med och där den höga igenkänningsfaktorn bidrar till en läsning som verkligen tilltalar en. Även jag som vuxen läsare kan känna igen vilsenheten och förvirringen ifrån när jag själv var 12 år. Om jag försvann rekommenderas för läsare från 12 år och uppåt, jag vill säga att boken är allålders-bok som kan tilltala väldigt många.  Det är en känsloladdad historia men det finns också en syrlig humor insprängd i boken som verkligen är tilltalande.

Jag vill lyfta fram två stycken som visar på det säregna och speciella språk Meg Rosoff har.
" Själv noterar jag varje känsla, varje relation, varje undertext. Om någon är arg eller ledsen eller besviken lyser det likt en neonskylt i mina ögon. Jag kan inte förklara varför det är så, det bara är så. Jag trodde länge att det fungerade så för alla.  Den stackars mannen, kan jag säga, och Marieka blir förbryllad.  Titta! kan jag säga. Se hur han står, hur det rycker i hans mungipor, hur blicken irrar. Se på hans axlar, hur kavajen sitter, hur han håller i boken. Se på skorna. Hur han slickar sig om munnen."

Nästa del är också väldigt tilltalande i alla sin rättframhet och enkelhet.
" Men hittills har jag bara delvis kunnat lita på min hjärna. Utan vägledning skulle den kunna svänga av i vilken galen riktning som helt eller bara släntra in i en återvändsgränd för att ta sig en tupplur. "

Betyg: 3+ /5
Boken kommer från: Gilla Böcker,  Tusen tack!
Andra som skrivit om boken: Bokkoll

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar