En obehaglig framtidskildring: Oryx and Crake av Margret Atwood

Margret Atwood. Oryx and Crake

( Länken går till Goodreads, en engelsk sida)

I bokens inledning möter vi Snowman, en människa som kanske är en av de sista kvarlevande människor på hela jorden. Vi möter honom en tidig morgon och genom hans morgonbestyr förstår vi att något gick väldig snett för några år sedan. Med honom på stranden finns mänskoliknande varelser som kallas Crakers. Tillsammans med Snowman får sedan genom att hans minns sitt tidigare liv. En tid få han hette Jimmy och genom hans uppväxt får vi möta en värld som liknar vår men samtidigt är väldigt förändrad. De allra flesta människorna lever i muromgärdade områden som kallas Compound, de bildar på ett sätt samhällen i samhället. För utanför murarna i de gamla städerna lever fortfarande människor men de är på många sätt utanför den vanliga gemenskapen och räknas inte som de som lever i compounds. De gamla städerna kallas för Pleeblands, jag läste boken på engelska så vet inte vad de kallar det för i översättningen till svenska. Genom Jimmy får vi möta en värld som genmanipulerar djur för att tex få stadig tillgång till transplationsorgan men även grönsaker alterneras för att ger mer mat. Världens klimat är i kaos, tidigare grönskande områden är nu torra öknar och vattentillgången har minskat över hela världen. Samhället är helt igenom digitaliserat och internet förse människorna med underhållning i mängder av olika former. Till exempel kan du via cyberkameror få följa människor som valt att ta sina liv, avrättningar, pornografi i alla dess former och dokusåpor av alla dess slag. En skrämmande tillvaro som bär starka spår och påminnelser om den värld som vi faktiskt lever i.  Ju längre in vi kommer i berättelsen desto mer förstår vi om vad som hänt och hur det kommer sig att vi möter en ensam Snowman på stranden. Vi får också lära känna Jimmys bästa vän Crake och den säregna Oryx. Två personer som tillsammans med Jimmy kommer ha ens stor del i det som kommer att hända.

Margret Atwoods språk vibrerar och det är en njutning att läsa det, hon väver skicklig in påhittade ord som beskriver fenomen och djur i denna skrämmande tillvaron. Snowmans betraktelse över sig själv sker nästan som att han betraktar en film och ständigt fäller Snowman beklagande och ömkande omdöme om den unge Jimmy. Många gånger ler jag stort för de humoristiska och torra skämten Snowman levererar men lika många gånger ryser jag av obehag inför denna dystopiska skildring. För skildringen känns inte helt orimlig, det är många faktor som känns helt troliga att det skulle kunna ske. Att vi redan idag vet att vårt klimat är på väg att helt fel håll och där vi förbruka jordens resurser i en skrämmande fart är inte idag omöjliga, utan de sker faktiskt här och nu. Det digitaliserade samhället och dess påverkan på människor finns också redan. Margret Atwood skrev denna boken i början av 2000-talet och med tanke på den hastighet det tekniska/digitala samhället har så är vi idag 2015 relativt nära hennes dystra framtidsskildring.  Jag läste boken på engelska och det var en fantastisk känsla över att lyckas läsa en hel bok på engelska!

Detta är en bok som många borde läsa, så tveka inte! Atwood tillhör verkligen de främsta författarna och hennes sätt att skriva är hela tiden rakt på sak men med många bottnar och nyanser. Det finns många saker att fundera över och boken väcker många frågor hos mig som läsare. Atwoods skrämmande framtidsskildring är mörk och stundtals utan någon nåd för de som befolkar den. Det är rått skildrat med trasiga hus, ruttnande lik, mögliga sopor och stinkande avlopp. Men ändå finns där små glimtar av ljus och hopp, även om de är få och ibland nästan omöjliga att se. De genmanipuleringarna som finns i boken är både genialiska som djupt otäcka och obehagliga.

Så med ett sista: Jävlar vilken bra bok detta är! Så uppmanar jag er till att läsa den! Inom kort kommer jag beställa boxen med alla tre delar, för detta är en trilogi där detta är första boken.