Jamie Ford, Hotellet i hörnet av bitter och ljuv
Rec-ex ifrån Bazar förlag, Tack så mycket!
Handlingen:
Seattle, 1986: Henry Lee ansluter sig till en folkmassa utanför Hotel Panama, som en gång var en portal till den japanska stadsdelen. Hotellet har varit stängt i årtionden, men den nya ägaren har gjort ett otroligt fynd i hotellets källare - tillhörigheter från japanska familjer, som blivit kvarlämnade då familjerna samlades ihop och skickades till interneringsläger efter angreppet på Pearl Harbor 1941.
Åsynen av de efterlämnade föremålen tar Henry tillbaka till barndomen i 1940-talets Chinatown, under kulmen av andra världskriget. På den exklusiva skolan han sätts i, omgiven av vita barn som ignorerar honom, möter han den unga, kvinnliga studenten Keiko Okabe. Efter att Keiko och hennes familj förts bort till interneringslägren lämnas hon och Henry endast med förhoppningen om att kriget kommer att ta slut, och att deras löfte till varandra kommer att kunna hållas. Idag, ett människoliv senare och med brutna löften bakom sig, börjar Henry leta efter familjen Okabes tillhörigheter i hotellets mörka källare.
Vad jag tyckte:
Detta är en bitterljuv berättelse om den första stora kärleken men det är också en berättelse om utanförskap och svek. En söt berättelse som också rymmer ett allvar när den lyfter fram och berättar om japanernas situation i USA under Andra Världskriget. En stillsamt berättad historia som värmer fint och som berör en. Henry är en enkel man som under sin barndom fått utstå mycket för att han är kinesisk, jag kommer minnas länge den pin Henry fick av sin far och som han skulle bära med sig. En pins där det står " Jag är kines" för att särskilja honom ifrån den japanska befolkningen. Ett utanförskap på många nivåer är det som är den starkaste delen i boken tycker jag. Som Keiko säger flera gånger om att hon är född i Amerika och pratar inte ens japanska, men ändå så märks hon utav de händelser som sker ute i världen. Händelser hon inte på något sätt är involverad i. Själva kärlekshistorien mellan Henry och Keiko är fint skildrad om än något osannolik och rent av ologisk emellanåt.
Hotellet i hörnet av bitter och ljuv är en välskriven och vacker berättelse. Berättelsen är sentimental och emellanåt balanserar den farligt nära att bli för söt och för osannolik. Men på det stora hela är det en trivsam läsning och jag ser framemot att få läsa Jamie Fords nästa bok.
Om du gillade den och vill ha en lite mer utmanade bok på samma ämne så finns Julie Otsukas När kejsaren var gudomlig. Mycket fin!
SvaraRaderaDen har jag läst! =) En klar favorit här hos mig, Julie Otsukas böcker är helt enastående fantastiska.
RaderaVill läsa både denna och den nya! :)
SvaraRadera=) Jag ser framemot att få läsa nästa bok av honom.
Radera