Andra boken om Jack Caffrey: Behandlingen av Mo Hayder

Mo Hayder, Behandlingen

I Behandlingen så återgår vi till början skulle man kunna säga.  Behandlingen följer direkt på Fågelmannen och här är Jack Caffrey ensam. The Walking man-serien där han arbetar med Flea Marley kommer efter dessa böcker. ( Om jag nu förstått allt rätt!)

I Behandlingen så hittas en man och hans hustru i deras gemensamma hem, de är fastkedjade i varsitt rum men utan synbara skador. Utsvultna och uttorkade efter flera dygn i fångenskap. De lever men det är nätt och jämt. Dock uppstår ganska snart ett stort problem, deras unga son är försvunnen. Han fanns med dom i huset men någon gång under de dagar de varit fastkedjade så har han försvunnit när polisen dyker upp. Vart har han tagit vägen och lever han ens? Detta fallet kommer att komma Jack väldigt nära och bli mer personligt än tidigare fall.  För ju mer han gräver i detta nya fallet desto mer upptäcker han även om sig själv och sitt liv.

Mo Hayder skriver räliga och djupt otäcka deckare som inte väjer för blod, splatter och skit. Men Hayder kan balansera detta väl med medmänsklighet och ljus. Det krävs en skicklig författare för att hålla sig rätt sida gränsen när det kommer till otäckheter, ett steg åt fel och det blir för mycket tycker jag. Men Hayder behåller sig på rätt sida gränsen där det otäcka och skrämmande skapar ohyggliga rysningar längs ryggraden och där man stundtals mår illa. Dock bör man vara beredd på att boken berör barn som far ohyggligt illa, vissa stycken fick jag faktiskt skumma för att det bli lite för mycket. Helt enkelt för att jag har svårt att läsa om när barn  och/eller djur far illa ut. Att skicklig skildra detta krävs skicklighet och Hayder har denna skicklighet men emellanåt klarar jag inte av att läsa om dessa ämnen, inte ens i fiktiv form. Mo Hayder skapar dock en trovärdig deckare av det mer otäcka slaget och med intressanta karaktärer. Där Caffrey på många sätt en trasig man som emellanåt beter sig som en riktigt skitstövel. Men han får dock resultat, om än kanske inte på det sätt han räknat med.

Jag gillade dock hennes serie om Flea Marley och Jack Caffrey bättra, möjligen kan detta höra ihop med att när jag läste Behandlingen så hade jag överkonsumerat mörka, räliga, otäcka och äckliga böcker om seriemördare, barn som far illa ut och liknande.