Bländverk av Thomas Eriksson

Thomas Eriksson, Bländverk

Handling:
Sorlet från femhundra deltagare fyller den stora konferenslokalen där Alex King snart ska inleda sitt föredrag. Någonstans högt uppe under taket ställs ett kikarsikte in och nedräkningen börjar. 

Inom loppet av en vecka skjuts två affärsmän till döds i Stockholm. Båda två utsätts för utpressning innan de kallblodigt och offentligt avrättas, av en mördare som inte gör några misstag. 

Beteendevetaren Alex King kallas in som vittne, men blir snart inblandad i utredningen. Tillsammans med kriminalkommissarie Gabriel Hellmark och inspektör Nina Mander försöker han lägga pussel av de få ledtrådar mördaren har lämnat efter sig. Allt pekar på att de har att göra med en helt ny aktör i den undre världen. 

Samtidigt sliter Gabriels bror, journalisten Fredric Hellmark, med ett uppdrag som alltmer glider honom ur händerna. Ingenting är vad det verkar vara och den anonyma uppdragsgivaren skyggar inte för några metoder för att få jobbet gjort i tid. När Fredrics familj blir hotad drivs situationen till sin spets. Det är försent att dra sig ur, och nu kämpar Fredric för sitt och familjens liv - mot en deadline som närmar sig allt snabbare

Vad jag tyckte:

Jag hade hört mycket om Thomas Eriksson och hans serie med deckare med den lite annorlunda problemlösaren Alex King. En beteendevetare som hjälper polisen att lösa svåra brott lät ju onekligen riktigt spännande. Nu har jag då läst första boken i serien och jag måste säga att jag är rätt ljummet inställt till denna boken. Jag är en sådan som slukar deckare/thriller i parti och minut så det krävs verkligen att en ny författare har något som alla de andra inte har och som samtidigt kan leverera detta på ett snyggt och skickligt sätt. Men i Bländverk upplever jag faktiskt att jag stundtals blir lätt uttråkad... Och det är det länge sedan jag blev av en bok, visst kan böcker emellanåt bli lite sega och ibland är det välbehövligt med lugnare partier, framförallt inom thriller och deckare. Men då krävs det också att farten plockas upp igen på ett snyggt sätt. I Bländverk tyckte jag detta fattades, växlingarna mellan långsammare partier och de snabba var inte helt friktionsfria. Samtidigt så blir jag väldigt fundersam över den där Fredriks agerande och handlande, hela den historien känns ologisk och orimlig på något sätt. Sedan tycker jag Alex King är relativt platt och ganska så tråkig, han har intressanta tankegångar om hur personer har olika färgsatta personligheter men jag känner inte att jag får tillräckligt med detaljer för att förstå detta helt och hållet. Men det är ett intressant ämne och jag tycker att Eriksson ändå lyckas väl med att väva in faktadetaljerna kring detta på ett snyggt sätt. Det finns ju alltid en risk med faktadelare i boken att de bara bli långa monologer som man inte orkar ta sig igenom.

Thomas Eriksson är dock inte dålig på att skriva utan det är delar av historien och vissa av hans karaktärer jag har svårt att få grepp om.  För det finns en spänning i berättelsen som gör att jag trots allt läser ut den och som gör att det är mycket troligt att jag kommer läsa nästa bok i serien när jag får tid över till det.