Handling:
Efter fyra uppslitande år vid första världskrigets västfront återvänder Tom Sherbourne till Australien och tar anställning som fyrvaktare på Janus Rock, en ensligt belägen ö nästan en halv dagsresa från kusten. Omgiven av havets tomma vidder och med sin unga hustru Isabel som enda sällskap, hoppas Tom finna ro för sin sargade själ.
En aprilmorgon några år senare spolas en båt upp på stranden och i den vinddrivna farkosten finner fyrvaktarparet en död man och ett levande spädbarn. Tom vill först låta underrätta myndigheterna, men Isabel, som genomlidit tre missfall, ser barnet som svaret på alla hennes böner, som en gåva direkt från Gud. Mot bättre vetande beslutar de sig för att behålla den lilla flickan och låta världen tro att hon är deras dotter. Det är först två år senare, när de återvänder till fastlandet, som paret inser att den händelse som gett deras tillvaro en mening samtidigt slagit en annan människas liv i spillror
Vad jag tyckte:
En vacker kärlekshistoria med bråddjupa oceaner av sorg insprängt i sig. En berättelse om att göra val och att sedan försöka laga det som gick sönder av de val man gjorde. Jack och Isabel är ömsint tecknade av Steadman där deras agerande belyses på ett sådant sätt att man faktiskt förstår varför de gör det val de gör. Den inledande delen där Jacks erfarenheter ifrån första världskriget är smärtsamt att läsa och ger en stark inblick i de fasor dessa soldater bär med sig hem efter det att kriget är slut. Jag njuter av Steadmans poetiskt vackra språk som bjuder på en säregen musik. Livet på den lilla ön Janus Rock skildras klart och tydligt, jag ser mig framför dessa två människorna isolerade ifrån omvärlden på så många sätt och så utlämnade till varandra. Flera långa månader utan någon kontakt med omvärlden, sedan dyker proviantbåten upp och de får träffa andra människor i några timmar. En gång vart annat år får de landpermission ett par veckor. Tänk att leva ett sådant liv, på den tiden fanns ju varken tv eller internet! Bara de två, radion, musik, böcker, skötseln av fyren och den lilla köksträdgården. Helt utlämnade är de även vid skador och liknande, en telegraf finns på plats men som sagt tar det närmare tolv timmar för närmsta båten att ta sig dit ut.
Jack och Isabels kärlek är både vacker och ohyggligt destruktiv på många sätt. Jag gråter både en och två gånger under läsningen. Det är som sagt även en njutningsfylld läsning som rymmer vemod, hopp, kärlek och förtvivlan. Frågor som väcks i boken är den eviga frågan om vad som egentligen är rätt och vad som egentligen är fel. De moraliska och etiska dilemman vävs in fint i historien och när boken är slut så finns där inte några självklara svar.
Läs och njut av denna vackra bok i sommar, boken passar nog ypperligt att läsa i en solstol med solen som skiner varmt och fåglarna kvittrar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar